Idag ska jag ta upp den mentala aspekten av bodybuilding under en tävlingsdiet.
Mina egna erfarenheter har varit väldigt olika, beroende på vilken sorts diet jag har gått på.
Min första diet var ett rent helvete. Jag ser det först nu och det har lett till en hel del problem framåt, jag kunde bara inte se det då. Jag hade sedan en tränare för min första tävling som var New Commers (NC).
Jag har alltid kunnat mycket om kost/träning och jag hade kunnat klara min kost själv. Men eftersom det var den första dieten någonsin hade jag ärligt talat ingen aning om vad som väntade mig och jag hade ingen djupare förståelse för hur en tävlingsdiet skulle vara uppbyggd. (När jag ser tillbaka borde jag ha valt tränaren från eller valt en kompetent tränare). För att göra en lång historia kort fick jag en plan på 1600 kcal utan kolhydrater, medelfett och INGA refeed-dagar. Det var främst protein jag fick. När jag ser tillbaka på den tiden nu förstår jag inte alls hur jag tog mig igenom den perioden, som tur är är min viljestyrka fantastisk.
Återigen hade jag ingen djupare förståelse för hur en tävlingsdiet borde vara. Jag tänkte att det kanske är så man ska göra, då en tävlingsdiet nog inte görs på samma sätt som normalt. Viktminskning.
Den planen resulterade i brist på energi och INGEN vinst. Små saker i vardagen blev svåra för mig att förstå. Jag hade bara energi att träna och annars komma hem och koppla av. Jag blev en zombie och väldigt sluten i min egen värld. Familjefödelsedagar var uteslutna, jag orkade verkligen inte gå ut.
Jag gick mycket med tanken att jag inte riktigt ville söka till DM, som var utställningen efter NC. Mitt mode var eländigt, mitt humör var dåligt, jag var nästan deprimerad.
Jag valde därför att lyssna på min magkänsla (det som fanns kvar), eftersom jag faktiskt inte riktigt visste vad som var upp och ner längre. Så jag skrotade min tränare och körde mitt eget lopp. Mina hormoner var minst sagt ur spel efter min första diet.
Efter NC fortsatte jag med ytterligare 4 tävlingar, ändrade min kost vilket gav mig mer energi och humöret ökade. MEN jag stannade kvar i den här bubblan jag hade förirrat mig in i. Även om kosten hade förbättrats så stabiliserades mina hormoner fortfarande inte eftersom jag bara fortsatte den ena dieten efter den andra. Kroppen hann inte hitta sig själv och självklart behövs det också mer mat för att kroppen ska börja bilda rätt hormoner igen, varför en lågsäsong också är väldigt viktig rent psykologiskt sett.
Det är först nu, 2016, som jag känner att min kropp är på väg att vara i balans igen. Jag har hållit på i 1-1,5 år och kämpat en intern psykologisk kamp som ingen har kunnat se eller förstå. Det har fått sina konsekvenser och har resulterat i en del personliga sprickor. Både med vänner och familj som blivit vanvårdade, men värst var nog min sambo då, eftersom vi bodde ihop och hon gick därför upp och ner med mig under hela den perioden. Om du inte har varit i en liknande situation som min, kommer du inte att kunna förstå varför jag inte bara har "tagit mig ihop" och fått saker att fungera med familj, vänner och ex-partner. Men när du utkämpar en intern strid finns det ingen som kan hjälpa eller förstå dig och det har nog varit det jobbigaste för mig under hela min "atletkarriär". Det är brutalt ärligt, men jag känner att det är väldigt viktigt att få fram den här sidan av historien också.
Både för att andra kan vara i liknande situation och mitt budskap är att det är SUPERviktigt att lyssna på sin egen kropp, en coach kan aldrig veta hur man mår till 100%. Därmed inte sagt att du inte kan ta dig igenom en diet utan alla dessa nackdelar, för det finns bra tränare där ute, men det finns också ett extremt stort antal dåliga och inkompetenta tränare. Så om du ska på en tävling, välj en tränare du VET har gjort det här länge och som du har hört gott om genom andra som provat denna tränare.
Som sagt, det mentala spelet under en tävlingsdiet är något som berör alla. Du börjar tvivla på dig själv, och formen ser aldrig ut som du vill, du är bara inte nöjd. Åtminstone inte de första dieterna. Med tiden blir det bättre och lättare att ta sig igenom en diet. Du lär känna din kropp bättre, vet hur den reagerar och du får också reda på att om du kliver lite vid sidan av dieten så räcker det. Det går snabbt att "rätta till" med mindre mat under veckan, lite extra cardio etc. Men det viktigaste är att inte stressa över det, det gör det bara värre.
Ju bättre du kan hålla huvudet kallt och slappna av under en diet, desto lättare kommer det att tyckas komma igenom.
Vi som människor måste lära oss att njuta av resan från A – B. Oavsett om det är en tävlingsdiet eller bara generellt i livet. Vi stressar ofta över att ta oss från en punkt till en annan, i hopp om att gräset blir grönare när vi når vårt mål. Vi glömmer bara att njuta av resan dit.
- Daniel Kielgast
